                                                                               Informationsklass:           Sid
                                                                                                 Publik  1 (11)

                                                 PROTOKOLL

                                                                                  Dnr
                                                                              9398-2025

Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson

Inspektion av Kalmar tingsrätt den 16–18 september 2025

 Inspektionen i korthet: Vid inspektionen uppmärksammades att det förekom längre
 perioder av stillestånd i handläggningen av brottmål, framför allt i väntan på
 huvudförhandling. I övrigt verkade handläggningen av brottmål fungera relativt väl.
 För de dispositiva tvistemålens del utmärktes handläggningen av en avsaknad av fast
 processledning och i flera fall framstod det som att rätten saknat en tydlig plan för att
 driva målen mot avgörande. Handläggningen av de indispositiva tvistemålen gav ett
 omsorgsfullt intryck, men även där fanns moment som förlängde handläggnings-
 tiderna utan att det framstod som motiverat.
 ChefsJO är positiv till att tingsrätten vidtagit åtgärder för att komma till rätta med de
 ökade balanser och långa handläggningstider för brottmål som präglat verksamheten
 under senare år. Han konstaterar dock att tingsrätten bör se över sina rutiner för
 utsättning av såväl brottmål som tvistemål för att effektivisera handläggningen. När
 det gäller tvistemål bör tingsrätten även arbeta mer aktivt med processledning och i
 större utsträckning använda sig av de verktyg som lagen erbjuder för att säkerställa
 att rättegångar genomförs inom skälig tid.

Inledning
Den 16–18 september 2025 genomförde chefsjustitieombudsmannen Erik
Nymansson (chefsJO) en inspektion av Kalmar tingsrätt. Inspektionen
föranleddes främst av tingsrättens omloppstider för brottmål. Syftet med
inspektionen var att granska handläggningen av olika måltyper med fokus på
handläggningstider och rättens ansvar att driva varje mål mot ett avgörande.

Inspektionens genomförande
Inspektionen inleddes med ett möte med tingsrättens företrädare där chefsJO
redogjorde för JO:s verksamhet och syftet med inspektionen. Därefter
redogjorde tingsrättens företrädare för tingsrättens verksamhet.

Under inspektionen granskades ett urval av tingsrättens äldsta pågående
respektive senast avgjorda mål i olika målkategorier (se handling 2 i ärendet).
Totalt granskades ca 160 mål, varav ungefär hälften brottmål och hälften
tvistemål. Därutöver granskades tingsrättens doms- och beslutsböcker för 2025

Riksdagens ombudsmän Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm  Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
                                                              E-post: justitieombudsmannen@jo.se
Telefon: 08-786 51 00  Texttelefon: 020-600 600
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 2 (11)

stickprovsvis. JO hade vid granskningen tillgång till tingsrättens mål- och
ärendehanteringssystem, Vera.

Inspektionen avslutades med att JO översiktligt redogjorde för sina iakttagelser
i ett möte med tingsrättens företrädare.

Tingsrätten representerades av lagmannen AA, chefsrådmännen BB och CC,
administrativa chefen DD samt kanslichefen EE vid såväl det inledande som det
avslutande mötet.

I samband med inspektionen träffade chefsJO tingsrättens personal för att
berätta om JO:s verksamhet.

Tingsrättens verksamhet
Organisation
Tingsrätten är en mellanstor domstol med ca 60 medarbetare, varav 1 lagman,
2 chefsrådmän, 7 rådmän, 5 tingsfiskaler, 18 tingsnotarier och 15 domstols-
handläggare. Verksamheten är indelad i två dömande avdelningar, ett målkansli
och en administrativ avdelning. Mål och ärenden som ska hanteras med förtur
handläggs vid en särskild förtursavdelning som bemannas av domare från de
dömande avdelningarna enligt ett visst schema.

Bemanning och kompetensförsörjning
Tingsrätten har under lång tid haft svårt att rekrytera rådmän och i dagsläget är
endast sju av tio rådmanstjänster tillsatta. Problemet med vakanser har bl.a.
hanterats med hjälp av Domstolsverkets förstärkningsstyrka, pensionerade
rådmän och att tingsrätten tillfälligt har fler tingsfiskaler än vanligt. Enligt
tingsrättens företrädare beror svårigheterna på en allmän brist på domare som
påverkar flera domstolar i landet. Tingsrätten arbetar därför aktivt för att
förbättra den lokala domarförsörjningen på såväl kort som lång sikt, bl.a. genom
att uppmuntra yngre jurister att söka till den särskilda domarutbildningen vid
Göta hovrätt och erfarna jurister utan domstolsbakgrund att adjungera i
hovrätten.

Brottmål – handläggningstider och balanser
När det gäller brottmål har tingsrätten under senare år haft ökade balanser och
inte heller nått regeringens mål för omloppstider. Enligt tingsrättens företrädare
har bristen på rådmän bidragit till problemet, men de har också framhållit andra
orsaker till utvecklingen. Under covid-19-pandemin ställdes många
förhandlingar in och efter pandemin har antalet inkomna mål ökat med 5–10
procent per år. Vidare ägde ett flertal gängrelaterade skjutningar rum i Kalmar
under 2022, vilket medförde att det på kort tid kom in flera mål av ett slag som
tingsrätten inte hanterat tidigare. Dessutom hade målkansliet en
personalomsättning på drygt 80 procent under 2022. Det har inneburit att
tingsrätten haft en stor andel nya medarbetare under upplärning och rutinerna
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 3 (11)

för bl.a. bevakningar i målen har inte fungerat helt tillfredsställande. Läget har
dock förbättrats sedan en ny kanslichef tillträdde under 2023.

Tingsrätten har vidtagit ett antal åtgärder för att förkorta handläggningstiderna
och minska balanserna för brottmålen. Under en period 2023 bokades extra
brottmålsting ut för mål med kort förhandlingstid och under våren 2024
genomfördes en insats för att sätta ut äldre brottmål till förhandling. Arbetet har
fortsatt under 2025, bl.a. genom extra brottmålsting och ett projekt där särskilt
kvalificerade domstolshandläggare fått i uppdrag att effektivisera beredningen
och utsättningen av brottmål. Dessutom har målökningen planat ut. Mot denna
bakgrund räknar tingsrättens företrädare med att omloppstiderna under 2025 ska
minska till i vart fall sex månader för 75 procent av brottmålen (den så kallade
75:e percentilen).

Säkerhet
Tingsrättens företrädare beskrev säkerhetsfrågor som en allt större utmaning för
verksamheten, bl.a. vid rekrytering av nya medarbetare. De uttryckte att de ser
allvarligt på situationen och framhöll att det finns en risk för infiltration och
otillbörlig påverkan även när det gäller nämndemän.

Iakttagelser och chefsJO:s uttalanden
Fria brottmål

Handläggningen i allmänhet

Flera delar av brottmålshandläggningen gav ett gott intryck. I samtliga
granskade mål hade stämning utfärdats i princip omgående efter att åtal väckts.
Det framgick också att tingsrätten i allmänhet arbetat aktivt med delgivning och
använt sig av de verktyg som lagen erbjuder, t.ex. omedelbar tillgänglighets-
delgivning, stämningsman, personefterlysning och förfrågningar till
myndigheter om uppgifter. Likaså hade tingsrätten i flera fall använt sig av
möjligheten att ta upp muntlig bevisning, besluta om hämtning eller meddela
deldom när en tilltalad inte inställt sig till huvudförhandlingen.

Angående tingsrättens problem med långa handläggningstider iakttogs perioder
av stillestånd i flera mål, även i närtid. Det rörde sig framför allt om stillestånd i
väntan på huvudförhandling – både när mål sattes ut till förhandling för första
gången och när mål sattes ut på nytt efter att en förhandling hade ställts in. Det
var dock oklart i vilken utsträckning perioderna av stillestånd avsåg väntan på
utsättning respektive väntan på förhandling efter utsättning eftersom det inte
framgick av ärendehanteringssystemet när målen hade satts ut. Det var även
svårt att förstå hur målen hade prioriterats för utsättning.

Tingsrätten hade inte kallat till förhandling i samband med utfärdande av
stämning i något av de granskade målen. I stället hade kallelser i allmänhet
skickats ut ungefär två månader före huvudförhandlingen. I några fall hade det
kallats nära inpå förhandlingen trots tidigare delgivningsproblem eller
information om att förhörspersoner befann sig utomlands. De längsta perioderna
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 4 (11)

av stillestånd iakttogs i de äldsta målen, särskilt efter att en huvudförhandling
hade ställts in. I flera fall hade det gått omkring ett år från beslutet att kalla till
ny förhandling till att nya kallelser skickats ut. Exempel på den typen av
stillestånd förekom även i närtid, dvs. under 2024 och 2025.

Vid granskningen uppmärksammades även fall där målets långsamma
handläggning fått till följd att tingsrätten dömt ut en mildare påföljd än vad som
hade skett om målet hade handlagts korrekt. Det är allvarligt och innebär –
förutom att den tilltalades rätt till en rättvis rättegång inom skälig tid äventyrats
– att den straffrättsliga reaktion som normalt skulle ha följt på brottet uteblivit.

Rutiner för utsättning

En rättegång ska genomföras inom skälig tid (se 2 kap. 11 § regeringsformen).
För brottmål gäller därför att rätten ska bestämma tid för huvudförhandling så
snart som möjligt efter att åtal har väckts (se 45 kap. 14 § första stycket
rättegångsbalken, RB). JO har vid flera tillfällen uttalat att det är angeläget att
domstolar följer den regeln. Anledningen till det är bl.a. att kvaliteten på den
muntliga bevisningen blir sämre ju längre tid som går. Dröjsmål med
handläggningen innebär också en påtaglig olägenhet för de inblandade som
måste leva i ovisshet och känna oro över både huvudförhandlingen och
utgången i målet. Av samma skäl har JO betonat att domstolen snarast bör kalla
till en ny huvudförhandling om en planerad huvudförhandling blir inställd.

När det gäller tingsrättens rutiner för utsättning kom det fram att tingslistor tas
fram halvårsvis och att dessa snabbt blir fullbokade. Grundprincipen är att de
äldsta målen sätts ut först, men det finns inga skriftliga rutiner för utsättning av
äldre mål. Vid delgivningsproblem ska dock målen sättas ut minst ett halvår i
förväg och då ska den tilltalade kallas i samband med utsättningen. Tingsrättens
företrädare uttryckte en förhoppning om att tingsrätten rutinmässigt kan börja
kalla till förhandling i samband med utfärdande av stämning under 2026.

Det är naturligtvis positivt att tingsrätten vidtagit åtgärder för att förkorta
handläggningstiderna och minska balanserna för brottmålen, och det är
glädjande att arbetet verkar ha gett resultat. Av granskningen framgår dock att
det finns utrymme för förbättring, t.ex. verkar rutinen att kalla tidigare i mål där
det förekommit svårigheter att delge den tilltalade inte följas fullt ut. En
uppenbar åtgärd för att undvika återkommande delgivningsproblem är att delge
kallelse till huvudförhandling samtidigt med stämningsansökan. Det är bra att
tingsrätten har som målsättning att börja göra det. Det är också bra att
tingsrätten ser över sina rutiner för beredning och utsättning i syfte att
effektivisera handläggningen. Det finns enligt min bedömning skäl för
tingsrätten att överväga möjligheterna att sätta ut mål med längre
framförhållning och att ta fram särskilda rutiner för utsättning av äldre mål
liksom av mål där en planerad huvudförhandling har ställts in.
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 5 (11)

Dokumentation

Under inspektionen noterades vissa brister i dokumentationen av handlägg-
ningsåtgärder. Exempelvis framgick det inte när tid för huvudförhandling hade
bokats och i flera fall hade det inte angetts några skäl för att en planerad
huvudförhandling ställts in i förväg. Överlag var det stundom svårt att följa
handläggningen av målen och förstå vilka ställningstaganden och överväganden
som hade gjorts, dvs. varför en viss åtgärd hade vidtagits eller inte vidtagits.
Detta försvårade granskningen. Emellertid iakttogs även anteckningar på
dagboksbladen som var onödigt omfattande och detaljrika.

Mål med häktade personer
Handläggningen av mål med frihetsberövade personer framstod som i huvudsak
välfungerande. Tingsrätten hade genomgående hållit omhäktningsförhandling i
de fall åklagarens begäran om förlängd åtalstid inte medgetts. I de fall begäran
medgetts hade omhäktningsförhandling hållits var tredje månad (se JO:s beslut
den 18 juni 2025, dnr 7593-2024). I de pågående målen fanns bevakningar på
tre respektive nio månader (se 24 kap. 4 a och 18 a §§ RB). När åklagaren hade
begärt och beviljats förlängd åtalstid med fyra veckor hade den offentliga
försvararen förelagts att yttra sig i fråga om behovet av en omhäktnings-
förhandling efter två veckor. I mål där åtal hade väckts fanns i de flesta fall en
anteckning på dagboksbladet om att åtalet hade kontrollerats mot
brottsmisstanken som låg till grund för beslutet om häktning.

Tingsrätten hade genomgående använt sig av sekretessbilagor till protokollen
för att redogöra för vad som förekommit vid häktningsförhandlingar inom
stängda dörrar, vilket är positivt. Vad parterna hade anfört om de särskilda
häktningsskälen återgavs dock endast i vissa fall och frågan om behovet av
specifika restriktioner berördes sällan. Jag vill därför betona att en redovisning
av parternas utveckling av talan bidrar till ökad rättssäkerhet för den enskilde
och kan vara värdefull för rätten vid en omhäktningsförhandling. Det är också
viktigt att frågan om behovet av specifika restriktioner blir föremål för
argumentation av parterna inför rätten och att rätten redovisar vilka
omständigheter som då förts fram (se prop. 2019/20:129, s. 38 f.). I annat fall
blir kravet på att rätten ska ta ställning till vilka specifika slag av restriktioner
som åklagaren ska få använda närmast illusoriskt (jfr 24 kap. 5 a § RB). I de
granskade målen var det svårt att utläsa om rätten hade gjort en självständig
prövning i detta avseende.

Åklagarens begäran om förlängd åtalstid innehöll i samtliga fall en redogörelse
för återstående utredningsåtgärder och när utredningen förväntades bli klar. Det
var tillfredsställande att även protokollen från häktningsförhandlingarna ofta
innehöll en sådan redovisning eftersom rätten har ett ansvar att se till att
utredningen bedrivs så skyndsamt som möjligt (se 24 kap. 18 § tredje stycket
RB). För att fullgöra den skyldigheten är det av vikt att rätten både efterfrågar
en tidsplan och följer upp den.
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 6 (11)

Vid granskningen noterades även att det i princip aldrig gavs någon motivering
till att ett beslut i häktningsfrågan togs på handlingarna. I endast ett fall hade det
uttryckligen angetts att en omhäktningsförhandling uppenbart skulle vara utan
betydelse (jfr 24 kap. 18 § tredje stycket RB).

Ungdomsmål (under 18 år)
När allmänt åtal väcks mot någon som inte har fyllt 18 år ska
huvudförhandlingen i regel påbörjas inom två veckor om det rör sig om ett brott
med mer än sex månaders fängelse i straffskalan (se 29 § andra stycket lagen
[1964:167] med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL, och
45 kap. 14 § andra stycket RB). I ungefär hälften av de granskade målen hade
denna frist överskridits, vilket är bekymmersamt. Tingsrättens företrädare
beskrev att problemen med att iaktta den lagstadgade fristen till stor del berodde
på att det begränsade antal advokater som förordnas som offentliga försvarare i
ungdomsmål ofta var uppbokade. Detta framgick dock inte av anteckningarna i
de granskade målen. I ett par fall saknades det helt anteckningar om att
huvudförhandlingen hade satts ut med överskridande av fristen och i ytterligare
ett par fall framgick inget alls om skälen för att fristen överskridits.

Tingsrätten hade avkunnat dom vid huvudförhandlingen i något mindre än
hälften av de avslutade målen som granskades och i de fall det inte hade gjorts
framstod detta som befogat utifrån målens karaktär, med något undantag (se
30 § LUL). När det gäller handläggningen av målen i övrigt fanns inget att
anmärka. Tingsrätten verkade t.ex. i princip genomgående ha kallat de
vårdnadshavare som skulle kallas och underrättat socialnämnden om
huvudförhandlingen (se 26 § LUL).

Snabbare lagföring
Mål avseende brott som under utredningen har ingått i ett särskilt
snabbförfarande ska avgöras skyndsamt, om det inte är olämpligt (se 45 kap.
13 a § RB). En rimlig utgångpunkt är att tiden från brott till dom ska vara två
till sex veckor (se prop. 2021/22:279, s. 90). I majoriteten av de granskade
målen hade tingsrätten meddelat dom mellan sju och tretton veckor efter att
brottet hade begåtts. Detta verkade dock huvudsakligen bero på att det i flera
fall redan hade gått omkring fyra veckor när åtal väcktes vid tingsrätten och att
de aktuella brotten hade begåtts i början av sommaren. Enligt tingsrättens
företrädare hade antalet ting varit färre under sommaren och målen hade satts ut
så fort som möjligt. I övrigt gav handläggningen av målen ett gott intryck, med
undantag för ett mål som hade legat utan åtgärd i ett par månader utan synbar
förklaring.

Tvistemål

Inledning

Kravet att rättegångar ska genomföras inom skälig tid gäller även för tvistemål
(se 2 kap. 11 § regeringsformen). Rätten ska därför driva förberedelsen med
inriktning på ett snabbt avgörande av målet (se 42 kap. 6 § tredje stycket RB).
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 7 (11)

Denna förpliktelse fullgörs främst genom formell processledning bestående i
rättens åtgärder för att styra processens yttre förlopp. Även materiell
processledning har betydelse, dvs. rättens skyldighet att bl.a. klarlägga parternas
ståndpunkter. Det är viktigt att rätten agerar med fasthet i båda avseendena och
är aktiv under hela förberedelsen.

Gemensamt för tvistemålen som granskades var att den initiala handläggningen
i allmänhet fungerade väl. I de dispositiva målen präglades processen därefter
av en avsaknad av fast processledning, om än i varierande grad. De processuella
verktyg som finns för att driva målen mot ett avgörande hade använts i
begränsad utsträckning och i flera fall verkade det ha saknats en tydlig plan för
den fortsatta handläggningen.

Handläggningen av de indispositiva målen (familjemålen) gav ett omsorgsfullt
intryck. Även där iakttogs emellertid moment som förlängde handläggnings-
tiderna utan att det framstod som motiverat.

I de äldsta pågående mål som granskades uppgick handläggningstiderna till
mellan ett och ett och ett halvt år för de indispositiva målen och två till tre år för
de dispositiva målen.

Muntlig förberedelse

När ett skriftligt svaromål har kommit in ska ett sammanträde för muntlig
förberedelse som huvudregel hållas så snart som möjligt (se 42 kap. 9 § tredje
stycket RB). Genom att tillåta omfattande skriftväxling får domstolen närmast
en funktion som brevlåda för parternas skrifter. Det bidrar till att
handläggningen drar ut på tiden och kan även innebära att processen
kompliceras. Rätten bör därför vara restriktiv med att slentrianmässigt skicka
yttranden mellan parterna. I stället bör rätten ta kontroll över processen genom
att t.ex. använda sig av riktade förelägganden och sammanträden för muntlig
förberedelse för att klargöra parternas ståndpunkter. Handläggningstiden kan
ofta förkortas om rätten tillämpar en sådan ordning.

I de indispositiva målen hade tingsrätten bokat tid för muntlig förberedelse i ett
tidigt skede och ett första sammanträde hade i regel hållits inom tre månader
från ansökan om stämning. När det gäller de dispositiva målen iakttogs dock
flera fall där det hade dröjt länge innan parterna kallats till sammanträde för
muntlig förberedelse. I stället hade sammanträdet hållits i ett sent skede av
förberedelsen och föregåtts av en relativt omfattande skriftväxling. I något fall
hade skriftväxlingen pågått i närmare ett års tid innan tingsrätten bokade tid för
muntlig förberedelse. Detta framstår som anmärkningsvärt med hänsyn till att
det enligt lag råder en presumtion för att kalla till muntlig förberedelse så snart
svaromålet har kommit in. Det är som utgångspunkt till stor fördel för
handläggningen att göra på det sättet.

Vid granskningen noterades också att dagboksbladen ofta var missvisande när
det gällde sammanträden för muntlig förberedelse. I många mål framgick det
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 8 (11)

inte att ett sammanträde hade ägt rum och protokollen hade ofta registrerats på
fel dag.

Tidsplan och andra processuella verktyg

Rätten ska upprätta en tidsplan för målets handläggning, om det inte är
obehövligt på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl (se
42 kap. 6 § fjärde stycket RB). En omsorgsfullt upprättad tidsplan medför en
uppstramning och effektivisering av förberedelsen. Den ger såväl parterna som
rätten en god överblick över processen och vilka åtgärder som återstår att vidta
för att få målet till ett avgörande (se prop. 2004/05:131, s. 132 f.). Tidsplanen
bör normalt innefatta en fullständig planering av målets handläggning, inklusive
dag för huvudförhandling (se prop. 1999/2000:26, s. 67 f.). Lagstiftaren har
uttryckt att bestämmandet av dag för huvudförhandling måste anses vara det
viktigaste inslaget i en tidsplan (se prop. 2004/05:131, s. 132).

I en stor andel av de granskade målen saknades en fullständig tidsplan med tid
för huvudförhandling och i flera fall hade det inte upprättats någon tidsplan alls.
Detta är bekymmersamt med hänsyn till tidsplanens betydelse för en effektiv
process. Jag vill därför understryka att upprättandet av en tidsplan är en
skyldighet som åligger rätten i de flesta tvistemål och att tidsplanen som
utgångspunkt ska omfatta en fullständig planering av målets handläggning. Om
det i undantagsfall är svårt att planera mer än de närmaste handläggnings-
åtgärderna måste i regel en ny tidsplan upprättas senare under handläggningen
(se prop. 1999/2000:26, s. 67 f.).

När det gäller de dispositiva tvistemålen noterades även att tingsrätten sällan
använde så kallade stupstocksförelägganden (se 42 kap. 15 och 15 a §§ RB).
Mjuka stupstocksförelägganden kan t.ex. vara ett användbart inslag i tidsplaner.

Ett annat värdefullt redskap för att effektivisera handläggningen i de dispositiva
målen och driva dem mot ett avgörande är upprättandet av en sammanställning.
Rätten ska göra en skriftlig sammanställning över parternas yrkanden och
invändningar samt omständigheterna som dessa grundas på, om det inte saknas
behov av en sådan på grund av målets beskaffenhet eller något annat särskilt
skäl (se 42 kap. 16 § rättegångsbalken). Sammanställningar saknades tyvärr i
flertalet av de dispositiva mål som granskades.

Utsättning till huvudförhandling

Få av de granskade målen hade satts ut till huvudförhandling i samband med
sammanträdet för muntlig förberedelse. I stället hade tid för huvudförhandling
bokats i ett sent skede av processen, något som i allmänhet medför att
handläggningstiderna blir längre än nödvändigt.

Det fanns också några indispositiva mål där parterna hade förelagts att yttra sig
över målets fortsatta handläggning efter att en vårdnads-, boende- och
umgängesutredning hade kommit in, vilket fördröjt utsättningen av målet
ytterligare. I vissa fall kan det vara motiverat att parter föreläggs att yttra sig
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 9 (11)

över ett måls fortsatta handläggning, men det är ytterst rättens ansvar att driva
målet framåt.

Vilandeförklaring

Tingsrätten hade beslutat om vilandeförklaring i flera av de äldsta pågående
målen. Orsaken till detta framgick inte, men med hänsyn till antalet berörda mål
vill jag framhålla betydelsen av att rätten regelbundet följer upp
omständigheterna som föranlett vilandeförklaringen – särskilt i äldre mål.
Handläggningen ska återupptas så snart rätten får kännedom om att det finns
förutsättningar för det. Det ansvaret får inte skjutas över på parterna.

I ett av de granskade målen saknades en redovisning av de egentliga skälen för
beslutet om vilandeförklaring. Jag vill därför understryka att vilandeförklaring
inte får ske slentrianmässigt. Rätten måste alltid pröva om det finns rättsliga
förutsättningar för vilandeförklaring och redovisa skälen för sitt beslut.

Förenklade tvistemål
I fråga om de förenklade tvistemålen var det övergripande intrycket att
handläggningen präglades av osäkerhet och bristande processledning.
Handläggningstiden närmade sig ett år i flera av de pågående målen och i ett par
fall var den dubbelt så lång. I flera av de granskade målen iakttogs upprepade
perioder av stillestånd i handläggningen. Perioder av passivitet förekom i
handläggningens alla skeden, även efter det att ett sammanträde för muntlig
förberedelse hade hållits eller parterna förelagts att slutföra sin talan. Det
framstod som att handläggningstiden i flera av målen hade kunnat förkortas
genom riktade förelägganden, telefonsamtal med parterna, handfasta tidsplaner
och andra verktyg som rättegångsbalken erbjuder. Det fanns dock exempel där
sådana verktyg hade använts, vilket är positivt eftersom de främjar en effektiv
handläggning.

Förenklade tvistemål handläggs ofta av domstolens minst erfarna domare, dvs.
tingsnotarierna. Det är en ordning som har goda skäl för sig och jag har
förståelse för att kvaliteten i handläggningen delvis är avhängig den berörda
notariens erfarenhet. Parterna har dock rätt att förvänta sig en korrekt och
effektiv handläggning även i dessa mål. Det är därför avgörande att notarierna
får det stöd och den utbildning som krävs för fullgörandet av deras uppgifter.
Notariernas intresse av en heltäckande och riktig utbildning har också betydelse
för domarförsörjningen i landet. Jag kommer att återkomma till dessa frågor i
min tillsyn.

Europeiska småmål
Tingsrätten hade endast handlagt fyra tvistemål enligt den europeiska
småmålsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt
småmålsförfarande). Förordningens handläggningsregler och frister hade i
huvudsak följts, men fristen för översändande av ansökan till svaranden hade
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 10 (11)

överskridits i ett par fall (se artikel 5.2 i förordningen). Jag har tidigare uttalat
mig om tillämpningen av förordningens krav på skyndsamhet och särskilda
handläggningstider (se mitt beslut den 13 juni 2025, dnr 5470-2024).

Avslutande kommentarer
Tingsrättens företrädare har redogjort för sin analys av orsakerna till de långa
handläggningstider och ökade balanser för brottmål som tingsrätten haft under
senare år. Jag ser positivt på att tingsrätten arbetar aktivt med dessa frågor och
att man vidtagit åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det framstår
som att verksamheten är på god väg att klara uppsatta mål. Samtidigt har
granskningen visat att det förekommer perioder av stillestånd i handläggningen
av brottmål även i närtid, framför allt i väntan på huvudförhandling. För att
säkerställa en långsiktigt hållbar verksamhet bör tingsrätten se över rutinerna
för utsättning av såväl brottmål som tvistemål. Inom ramen för ett sådant arbete
bör tingsrätten särskilt överväga möjligheterna att sätta ut mål med längre
framförhållning och att ta fram rutiner för utsättning av äldre mål liksom av mål
där en planerad huvudförhandling ställts in. Inte minst i en situation med höga
balanser och långa handläggningstider är det viktigt att det finns tydliga och
effektiva rutiner i detta avseende. Jag har förståelse för att tingsrättens
utmaningar med kompetensförsörjningen innebär svårigheter för verksamheten,
men de gör samtidigt arbetet med att förbättra uthålligheten än mer angeläget.

Granskningen har även visat att det finns utrymme att effektivisera
handläggningen av tvistemålen, särskilt de dispositiva. Tingsrätten borde kunna
förkorta handläggningstiderna genom en mer aktiv processledning där de
processuella verktyg som rättegångsbalken erbjuder används i högre
utsträckning. I fråga om de förenklade tvistemålen vill jag även betona vikten
av att tingsnotarier får det stöd och den utbildning som behövs för fullgörandet
av deras uppgifter. Det har betydelse för bl.a. parternas rättssäkerhet,
notariernas intresse av en heltäckande och välfungerande utbildning samt
domarförsörjningen i allmänhet. Jag kommer som sagt att återkomma till dessa
frågor i min tillsyn.

Jag vill avslutningsvis framhålla angelägenheten i att utvecklingen av
verksamheten fortsätter och att det finns välfungerande rutiner för bl.a.
uppföljning och kontroll av äldre mål. Under inspektionen efterfrågades
redogörelser för handläggningen av de äldsta mål som lämnats till lagmannen
vid rotelgenomgångar, men jag fick besked om att det inte fanns någon
dokumentation att ta del av. Visserligen beskrevs en ordning med regelbunden
uppföljning av dessa mål, men enligt min mening finns det goda skäl att
dokumentera uppföljningen på ett ändamålsenligt sätt.

Ärendet avslutas.
                                                                                               Dnr 9398-2025 Sid 11 (11)

Protokollförare vid inspektionen var seniora rättssakkunniga Therese Säde. Vid
inspektionen deltog även byråchefen Stefan Nyman, rättssakkunniga Maria
Östling, Beatrice Norin och Erik Thilén samt notarien Ellen Johansson.
Protokollet har justerats den 17 december 2025 av chefsJO Erik Nymansson.
Dokumentet har fastställts digitalt och har ingen underskrift.
