                       [P]

                                                 BESLUT

                                                 Datum        Dnr                                        Sid

                                                 2026-01-07   2203-2025                                1 (5)

Justitieombudsmannen
Thomas Norling

Socialnämnden i Lindesbergs kommun kritiseras för hanteringen i
samband med ett överklagande av ett beslut om ekonomiskt bistånd,
bl.a. för att en handläggare använt sin Swish-app för att kontrollera
en uppgift

 Beslutet i korthet: Efter att en kvinna hade överklagat ett beslut om ekonomiskt
 bistånd valde nämnden att vidta vissa utredningsåtgärder genom att kontrollera om ett
 telefonnummer var anslutet till Swish och därefter kontakta kvinnan om de uppgifter
 som hade framkommit. Kvinnan tillfrågades då om hon ville gå vidare med sitt
 överklagande.
 JO anser att nämnden inte skulle ha vidtagit några utredningsåtgärder alls i samband
 med överklagandet eftersom det inte behövdes för att uppfylla kraven i
 förvaltningslagen (2017:900). Det framstod dessutom som att syftet med åtgärderna
 inte främst var att kunna ändra beslutet till den enskildes fördel, utan snarare att finna
 ytterligare stöd för det fattade beslutet.
 JO uttalar vidare att det saknades rättsliga förutsättningar för åtgärden att kontrollera
 det aktuella telefonnumret. Dessutom framstod det som att handläggaren använde sin
 privata telefon för att utföra kontrollen. JO ser allvarligt på den vidtagna
 utredningsåtgärden och framhåller att det inte bör komma i fråga att handläggare och
 andra tjänstepersoner använder privata konton eller liknande för att få fram
 information i tjänsten.
 Utöver detta anser JO att kontakten med kvinnan var olämplig och osaklig. Även om
 syftet med telefonsamtalet antagligen inte var att förmå henne att återkalla sitt
 överklagande bedömer JO att det fanns en uppenbar risk för att det kunde uppfattas
 så.
 JO konstaterar att nämndens hantering av överklagandet har brustit på flera sätt och
 nämnden kritiseras för det.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA på socialtjänsten i Lindesbergs kommun och
framförde bl.a. att hon hade fått avslag på sin ansökan om ekonomiskt bistånd
med motiveringen att hon inte hade kunnat bevisa att hon inte har BankID. En
handläggare gjorde därefter kontroller av om hon hade BankID och Swish utan
hennes medgivande.

Riksdagens ombudsmän Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm  Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
                                                              E-post: justitieombudsmannen@jo.se
Telefon: 08-786 51 00  Texttelefon: 020-600 600
                                                                                               Dnr 2203-2025 Sid 2 (5)

Utredning
JO hämtade in handlingar i ärendet. Av dessa framgick att en handläggare i
samband med hanteringen av ett överklagande från AA hade kontrollerat ett
telefonnummer som fanns i en bifogad handling och sedan kontaktat AA via
telefon. JO begärde därefter att Socialnämnden i Lindesbergs kommun skulle
yttra sig över anmälan och besvara vissa frågor.

I yttrandet redogjorde nämnden för hanteringen och uppgav att AA i samband
med sitt överklagande gav in underlag där det förekom ett nytt telefonnummer
som hon inte hade angett tidigare. Av den anledningen gjorde en handläggare en
kontroll i sin Swish-app för att utreda om telefonnumret tillhörde AA och var
kopplat till Swish, vilket det var. Eftersom uppgifterna var relevanta i samband
med nämndens yttrande till förvaltningsrätten kontaktades AA för att hon skulle
få möjlighet att bemöta den nya informationen innan yttrandet skickades in.
Nämnden ansåg att det var viktigt att AA fick bemöta informationen innan
uppgifterna togs med i yttrandet till förvaltningsrätten, särskilt utifrån
bestämmelserna om saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen, RF,
och 5 § förvaltningslagen (2017:900), FL.

AA fick möjlighet att kommentera yttrandet.

Bedömning
Inledning
Det framgår av utredningen att nämnden, efter att ha tagit emot ett överklagande
från AA, har vidtagit vissa utredningsåtgärder genom att kontrollera ett
telefonnummer och därefter ta kontakt med AA via telefon. Detta ger mig
anledning att uttala mig om flera frågor som hänger samman med nämndens
hantering av överklagandet.

Beslutsmyndighetens åtgärder vid ett överklagande
Till att börja med vill jag kommentera det faktum att nämnden valde att vidta
utredningsåtgärder efter att AA hade överklagat nämndens beslut.

Ett överklagande av ett beslut ska ges in till den myndighet som har meddelat
beslutet (beslutsmyndigheten). Beslutsmyndigheten prövar om överklagandet
har kommit in i rätt tid. Om det har kommit in för sent ska myndigheten besluta
att överklagandet inte får tas upp till prövning (avvisning). Om överklagandet
inte avvisas ska beslutsmyndigheten skyndsamt överlämna överklagandet och
övriga handlingar i ärendet till överinstansen. (Se 43, 45 och 46 §§ FL.)

Ett beslut som har överklagats får ändras av beslutsmyndigheten bara om
överklagandet och övriga handlingar i ärendet ännu inte har överlämnats till den
högre instans som ska pröva överklagandet. Det krävs också att myndigheten
anser att beslutet är uppenbart felaktigt i något väsentligt hänseende på grund av
att det har tillkommit nya omständigheter eller av någon annan anledning, och
                                                                                               Dnr 2203-2025 Sid 3 (5)

att beslutet kan ändras snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för
någon enskild part. (Se 38 och 39 §§ FL.)

Utgångspunkten när ett beslut överklagas är att beslutsmyndigheten har skiljt
sig från ärendet genom det överklagade beslutet och att ärendet alltså är avslutat
för myndighetens del. Det förutsätts att myndigheten anser att beslutet var
korrekt när det fattades. Bestämmelserna om ändring av beslut i FL aktualiseras
bara om det i samband med överklagandet framkommer något som får det
fattade beslutet att framstå som felaktigt. Det är inte meningen att besluts-
myndigheten ska få möjlighet att utreda och överväga sitt beslut på nytt för att,
inför utsikten av ett eventuellt bakslag i överinstansen, kunna återta eller justera
beslutet. Om det krävs ytterligare utredning för att klargöra om ett beslut är
felaktigt kan felet ytterst sällan betraktas som uppenbart. Under sådana
förhållanden kan beslutet normalt inte heller ändras så snabbt och enkelt som
bestämmelserna förutsätter. (Se JO 2010/11 s. 291, dnr 66-2009, och prop.
2016/17:180 s. 240.)

Jag anser att det var olämpligt av nämnden att vidta utredningsåtgärder i
samband med AA:s överklagande. Några sådana åtgärder behövdes inte för att
nämnden skulle kunna uppfylla förvaltningslagens krav. Det framstår dessutom
som att syftet med åtgärderna inte främst var att kunna ändra beslutet till AA:s
fördel, utan snarare att inför sammanställandet av ett yttrande till överinstansen
finna ytterligare stöd för det fattade beslutet. En sådan hantering är inte
invändningsfri. En beslutsmyndighet har visserligen möjlighet att ge in ett
yttrande till överinstansen i samband med att myndigheten överlämnar ett
överklagande, men det finns inte någon sådan skyldighet. Jag anser inte heller
att det faktum att en nämnd vill lämna ett yttrande i sig motiverar att
utredningsåtgärder vidtas.

Åtgärden att kontrollera telefonnumret
Min uppfattning är alltså att nämnden inte skulle ha vidtagit någon
utredningsåtgärd alls efter att den hade tagit emot AA:s överklagande. Oaktat
detta finner jag skäl att kommentera nämndens åtgärd att kontrollera om det
aktuella telefonnumret var anslutet till Swish, och även göra vissa uttalanden
om sådana åtgärder inom ramen för ärenden om ekonomiskt bistånd.

En utredning om ekonomiskt bistånd ska genomföras med respekt för den
enskildes självbestämmanderätt och integritet. Utgångspunkten är att den
enskilde medverkar i utredningen och att den genomförs i samråd med honom
eller henne. Uppgifter bör därför i första hand hämtas in från den enskilde själv.
Det finns även lagregler som gör det möjligt att hämta in vissa uppgifter från
andra myndigheter utan den enskildes samtycke. I viss utsträckning kan också
uppgifter ur offentliga register hämtas in. Nämnden ska i regel begära den
enskildes medgivande innan den kontaktar någon utomstående för att utreda
rätten till bistånd. Om nämnden anser att det är nödvändigt att begära in
uppgifter från annat håll än från den enskilde eller kontrollera vissa uppgifter
                                                                                               Dnr 2203-2025 Sid 4 (5)

som den enskilde har lämnat bör den enskilde informeras om vad nämnden vill
göra. (Se JO 2023 s. 529, dnr 7507-2022 och 7508-2022, JO 2015/16 s. 403, dnr
2611-2013, och JO:s beslut den 5 oktober 2015, dnr 1561-2014.)

Det finns inget som tyder på att nämnden hämtade in något medgivande från
AA innan handläggaren kontrollerade telefonnumret och jag kan inte se att det
har funnits lagstöd för att hämta in uppgifterna utan hennes samtycke. Jag anser
inte heller att det har varit fråga om uppgifter som hämtats ur ett offentligt
register. Åtgärden har alltså saknat rättsliga förutsättningar.

Utöver detta anger nämnden i sitt yttrande att kontrollen genomfördes genom att
en handläggare gjorde en kontroll i sin Swish-app. Jag kan inte uppfatta detta på
annat sätt än att handläggaren använde sin privata telefon för att utföra
kontrollen. Jag vill därför framhålla att det aldrig får råda någon tvekan om en
offentligt anställd tjänsteperson uppträder i tjänsten eller som privatperson. Det
är viktigt att detta är tydligt för att upprätthålla objektiviteten och enskildas
förtroende för myndigheten (se JO:s beslut den 30 november 2015, dnr 2900-
2014). Det bör inte komma i fråga att handläggare och andra tjänstepersoner
använder privata konton eller liknande för att få fram information i tjänsten. Jag
ser allvarligt på den vidtagna utredningsåtgärden.

Åtgärden att kontakta AA
Efter att kontrollen av telefonnumret hade genomförts ringde handläggaren upp
AA. I nämndens dokumentation anges att handläggaren informerade AA om
vad som hade kommit fram genom kontrollen och att handläggaren därefter vid
två tillfällen frågade henne om hon ville gå vidare med sitt överklagande.

I all offentlig verksamhet gäller den grundlagsfästa objektivitetsprincipen i
1 kap. 9 § RF. Enligt den bestämmelsen ska förvaltningsmyndigheter och andra
som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter iaktta saklighet och opartiskhet.
Detta kommer också till uttryck i 5 § FL.

En företrädare för en myndighet måste vara försiktig med kontakter som tas
med enskilda i samband med ett överklagande. Det får inte förekomma något
som kan uppfattas som påtryckningar om att återkalla ett överklagande. Redan
att väcka frågan om detta, utan att den enskilde gett anledning till det måste
anses olämpligt. (Se JO 2010/11 s. 558, dnr 5386-2008, och JO:s beslut den
14 november 2023, dnr 6045-2022.)

Jag anser att kontakten med AA var olämplig och osaklig. Även om syftet med
samtalet antagligen inte var att förmå henne att återkalla sitt överklagande
bedömer jag att det fanns en uppenbar risk för att det kunde uppfattas så.
Nämnden anger i yttrandet att det var viktigt att AA fick möjlighet att bemöta
uppgifterna om kontrollen innan dessa togs in i ett yttrande till överinstansen.
Ärendet om ekonomiskt bistånd var dock avslutat från nämndens sida och det är
upp till överinstansen att ta ställning till om det yttrande som en besluts-
myndighet har gett in i samband med att ett överklagande överlämnas ska
                                                                                               Dnr 2203-2025 Sid 5 (5)

kommuniceras med den enskilde. Det fanns därför ingen anledning för nämnden
att kommunicera uppgifterna med AA i den aktuella situationen. Nämnden har
genom agerandet brustit i saklighet.

Avslutande synpunkter
Nämndens hantering av AA:s överklagande har brustit på flera sätt och jag ser
allvarligt på det som har kommit fram vid min granskning. Jag noterar även att
det tog tolv dagar innan överklagandet lämnades över till överinstansen, vilket
inte är tillräckligt skyndsamt. De utredningsåtgärder som nämnden valde att
vidta i samband med överklagandet har sannolikt bidragit till fördröjningen.
Nämnden förtjänar kritik för de brister som har framkommit.

Jag kan också konstatera att det i överklagandehänvisningen till beslutet bl.a.
anges att överklagandet skickas till förvaltningsrätten om nämnden inte ändrar
beslutet. Det anges även att överklagandet ska undertecknas. Det finns
emellertid inte något krav på att ett överklagande ska vara undertecknat. En
beslutsmyndighet är vidare skyldig att överlämna överklagandet till
överinstansen oavsett om ett överklagat beslut har ändrats eller inte (se 46 §
FL). Jag utgår från att nämnden säkerställer att de överklagandehänvisningar
som fogas till nämndens beslut är korrekta.

Det är anmärkningsvärt att nämnden inte ens efter JO:s begäran om yttrande
tycks ha reflekterat ordentligt över de frågor som behandlas i detta beslut. I
stället tycks nämnden anse att allt har gått rätt till och anger att telefonkontakten
med AA skedde i syfte att uppfylla kravet på saklighet. Detta visar på att det
finns kunskapsbrister avseende de aktuella frågorna. Jag förutsätter att nämnden
vidtar åtgärder för att komma till rätta med det och för att säkerställa att något
liknande inte inträffar igen.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till någon åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.

Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Sara Uhrbom har föredragit ärendet och tf. byråchefen
Sandra Lundgren har deltagit i beredningen.
